1 maj är arbetarrörelsens dag, en traditionell folkfest och samtidigt en sorts mönstring av de egna styrkorna inom rörelsens alla delar. I Uppsala firas 1 maj alltmer i skuggan av Valborgsfirandet som totalt dominerar staden. Dessutom har arbetarrörelsen sedan ett antal år fått konkurrens från Kristdemokraterna/Livets ord. I år samlas de med Markus Birro som dragplåster bakom den märkliga kampparollen: ”Upp till kamp för familjen!” . Parollen förklaras på deras hemsida med att den ”tar spjärn emot de inskränkningar i familjens frihet som börjar få nytt gehör inom politiken – även från Kristdemokraternas allianskollegor.”
Arbetarrörelsen i Uppsala delar däremot upp sig på fyra olika tåg (i storleksordning):
Vänsterpartiet med Ung vänster och VSF, Socialdemokraterna och LO, Syndikalisterna LS och SUF samt Kommunistiska partiet. 
I arbetarrörelsens tåg kommer gamla traditionstyngda fackföreningsstandar och sånger blandas med gamla och nyare banderoller, plakat och slagord. Dessa paroller och slagord kommer att vara mer eller mindre radikala eller långtgående. Men jag tror att jag vågar påstå att de alla kommer att peka i samma riktning: mot orättvisor, för jämlikhet och solidaritet. Ingen kommer ropa slagord FÖR ökad vapenproduktion (och export), fortsatt vinst i välfärden eller kärnkraft . Nej sådant må vara den faktiska politiken, men på 1 maj är det andra saker som gäller. De radikala kraven plockas fram och de röda (eller rödsvarta) fanorna vajar i alla tåg. Frågan är då varför vi inte alla skulle kunna gå tillsammans, eller åtminstone tåga på samma tid och samma väg genom staden?
Inom olika rörelser som t.ex. Socialistiskt forum Uppsala samverkar såväl radikala socialdemokrater som vänsterpartister, syndikalister, oberoende socialister och andra. Varför skulle inte detta vara möjligt på 1 maj? Skulle det bidra till ytterligare utslätning på samma sätt som det rödgröna samarbetet inför förra valet? Nej, det skulle inte behövas ifall alla ingående organisationer hade full frihet att utforma sina egna banderoller och plakat. Skulle en del paroller krocka med varandra? Kanske det. Men vad vore problemet med det? Vi behöver mer inte mindre debatt inom arbetarrörelsen. Naturligtvis skulle det uppstå en del problem mellan organisationerna när man ska göra upp om talarna. Men det borde inte vara omöjligt att lösa.
Det som man skulle vinna med ett försök till enad vänster på 1 maj är ett större tåg där kanske till och med fler människor än de som nu går med i olika organisationers tåg sammanlagt skulle mobiliseras. Åtminstone så skulle vi bli fler än Livets ords provokativa samling. Med fler människor och gemensamma koncentrerade resurser skulle man kanske rentav kunna uppleva 1 maj som den folkfest det borde vara.
Men så kommer det inte bli i Uppsala 2012. Däremot förekommer sådana samlingar på andra håll i landet, t.ex. Enad vänster i Umeå som samlar ett flertal vänsterorganisationer. När ska det bli i Uppsala?
PEPPRAT RÖDGRÖNT 