Den senaste vapenaffärsskandalen fortsätter att spricka som den varböld den är. I Dagens Nyheter kan man på finaste debattplats den 13 mars läsa ett inlägg av den förre krigsmaterielinspektören 1987–1994 Sven Hirdman. Jag vet inte hur Hirdman själv uppfattar sin utryckning, men för mig framstår den som en brandsoldat som sprutar eld istället för vatten på (skandal-)brasan.

Inledningsvis förklarar Hirdman hur regeringens kontroll över vapenexporten uppkom som ett behov av att få kontroll så att bara den export som regeringen gett tillstånd till är laglig. Den ”berör rikets förbindelser med andra länder” och ”Sveriges försvarsförmåga och säkerhet”. Sen säger Hirdman helt kort att vapenexporten därför är ”i vissa hänseenden sekretessbelagd”, utan att varken förklara varför eller diskutera eventuella problem med denna sekretess.

Därefter övergår Hirdman till att räkna upp det han kallar för ”villkorliga exporthinder som regeringen bör beakta men i speciella fall kan medge avsteg från.” Det är den här typen av regler som vi vet att regeringar ständigt hittat undantag från och som handlar om att inte sälja till länder i krig (eller risk för krig) eller ”där omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer”. Och nu börjar det brännas. Hirdman skriver om stora vapenaffärer ”som skapat omfattande debatt” (skandaler skulle andra säga).  Här säger han helt enkelt att ”Affärerna är lagliga eftersom regeringen givit tillstånd”. För Hirdman tycks saken därmed vara klar. Precis som med sekretessen finns i hans huvud inte några problem, bara det är ”lagligt”.

Men det blir ännu värre. Den f.d. krigsmaterielinspektören ger sig även in på att beskriva Saudiarabien och situationen för mänskliga rättigheter där:

–          Hur man skall tolka situationen för mänskliga rättigheter i Saudiarabien är dock en svår fråga. Det är knappast riktigt att kalla Saudiarabien för en diktatur. Landet är ett traditionellt arabiskt klansamhälle med en auktoritär kungamakt och ett strängt islamiskt styre, mycket annorlunda än Sverige. …..Saudiarabien betraktades allmänt som ett stabilt land i Mellanöstern.

Knappast riktigt att kalla Saudiarabien för en diktatur! Frågan är väl i vilket avseende landet INTE kan betraktas som en diktatur? Inte bara så att det saknas grundläggande friheter som organisations-, mötes- och yttrandefrihet eller rösträtt. Kvinnor diskrimineras grovt och är t.ex. förbjudna att köra bil. Dödsstraff genom halshuggning tillämpas:

–          Huvudet skiljs från kroppen med ett svärd som ska vara så vasst att ryggmärgen snabbt huggs av och medvetslöshet inträder. För att detta ska ske kan flera svärdshugg behövas, eftersom ett svärd är ett relativt inexakt redskap. Hur snabbt döden inträffar sker beror alltså på hur stark och exakt bödeln är.

Antalet avrättningar och förtrycket mot oliktänkande har också ökat under det senaste året.

Landet har dessutom en speciell roll som vakthund mot alla rörelser för social eller ekonomisk rättvisa. Så fick t.ex. Bahrains härskare – under den arabiska våren – stöd av Saudiarabien att kväsa protesterna med våld, återigen till priset av många människoliv och ökande splittring.

Det stinker både om vapenexporten, laglydigheten, sekretessen och om dess försvarare och inspektörer.

intressant