Att Sverige är en stor exportör av vapen och att t.ex. Saudiarabien är en stor handelspartner är sorgligt och upprörande men inte någon nyhet. Ett sådant samarbete påbörjades redan under den socialdemokratiska regeringen.

Men nu avslöjade ekot för några dagar sedan att totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i största hemlighet planerat att hjälpa Saudiarabien att bygga en avancerad vapenfabrik. Detta har upprört ett flertal debattörer som t.ex. ärkebiskopen som i Kyrkans tidning säger att ”Det tyder på en större dubbelmoral än jag trodde”.  Och den tidigare överåklagaren, Sven-Erik Alhem som på svtdebatt skriver:

–          Redan det officiellt kända militära samarbetet från svensk sida med den närmast outhärdliga diktaturstaten Saudiarabien borde kunna orsaka kväljningskänslor. Och så tillkommer nu avslöjandet att Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i lönndom planerat hjälpa diktaturregimen i Saudiarabien att bygga en avancerad vapenfabrik.Jag tar mig för pannan.

När skandaler briserar så kommer en del fram som vi inte annars får se. Och kanske är det inte över vad gäller denna skandal ännu, även om, som DN skriver,regeringen lägger locket på och både statsminister Reinfeldt och försvarsminister Tolgfors hänvisar till sekretess. I alla fall har vi bl.a. redan fått se en ganska skakad försvarsminister, en tveksamt sanningsenlig FOI-chef och en klart besvärad chef för ISP (Inspektionen för strategiska produkter, som är den myndighet som ska tolka lagarna om svensk vapenexport och övervaka att det går rätt till). Den senare svettades tydligt när den alltid lika skickliga journalisten Lena Pettersson grillade honom om hans deltagande på en middag tillsammans med svenska vapenmånglare och saudiska köpare.

Tolgfors förnekar, dementerar, hänvisar till sekretess och avtal men som Claes Elfsberg torrt sammanfattar och konstaterar (om vapenfabriken) vid intervjun med försvarsministern: ”Det har förekommit samtal men inte blivit något avtal”.

När Tolgfors får frågan om han vill riva upp avtalet så säger han först att det inte är aktuellt. Sedan säger han att det skulle vara en så stark signal av avståndstagande att saudierna skulle sluta lyssna på oss i andra frågor. När han intervjuades av TT sa han ungefär samma sak:

–          Avtalet förlängdes automatiskt 2010 och det hade krävts ett aktivt regeringsbeslut för att säga upp avtalet. Det tror jag hade uppfattats som ett väldigt starkt avståndstagande från Saudiarabien som land, vilket möjligen hade stängt dörrar till andra sorters samtal som Sverige också är intresserat av att ha med Saudiarabien.

 Notera och lägg detta på minnet. Fundera sedan över varför inte samma resonemang gäller för Iran. När det gäller dialogen med den iranska regimen tycks ju inte störandet av handelsförbindelser, ja t.o.m. sanktioner vara något som man tar i beaktande. Det är väl helt enkelt så som Ulf Bjereld uttrycker det att:

–          Orsakerna till att Saudiarabien får en gräddfil av Sverige är två. För det första öppnar den svenska linjen dörren för lönsamma investeringar och handel för svenska företag. För det andra ses Saudiarabien som en stabiliserande kraft i en orolig region. Stabiliteten prioriteras framför demokratin och mänskliga rättigheter. Saudiarabien är visserligen en diktatur, men det är ”vår” diktatur.

 Man kan tillägga att denna bedömning har att göra med Sveriges tilltagande inordning under USA i världen.

Tolgfors uttrycker grunden för den nuvarande och tidigare regeringens agerande så här:

–          Svensk försvarsmaterielexport är en del av vår säkerhets- och försvarspolitik. Den möjliggör att vi kan bibehålla den förmåga i landet som är nödvändig för svenska försvaret. Det är också en viktig del av svenskt näringsliv.

Ett bra förhållningssätt till detta och till den nuvarande skandalen uttrycker Per Björklund på den alltid läsvärda bloggen Från Kairo till världen:

–          Det går att moralisera över det militära samarbetet med Saudiarabien, men ännu bättre är att erkänna och börja diskutera de mäktiga ekonomiska intressen som ligger bakom, och vilket inflytande de har över Sveriges utrikespolitik. Ska svenska exportföretag, eller ännu värre den saudiarabiska regimen, verkligen få diktera vilka stater vi har militärt samarbete med?

intressant