Jag har just börjat läsa boken ”Deras kris, våra lösningar” skriven av hedersordföranden för den franska Attac-rörelsen Susan George ( Jag återkommer kanske mer ordentligt till den senare). Hon citerar inledningsvis miljöekonomen Kenneth Boulding som skrivit:
”För att tro att ekonomin kan växa i oändlighet på en planet med begränsade resurser måste man vara antingen galen eller nationalekonom.”
Hon använder i inledningskapitlet en metafor med koncentriska cirklar ”hierarkiskt ordnade efter minskande betydelse” där den yttersta och viktigaste i den nuvarande maktordningen är ”finansväsendet” följt av ”ekonomin” sedan ”samhället” och sist ”planeten jorden”. Hon menar att istället ”Vår vackra, ändliga planet och dess biosfär borde vara den yttersta cirkeln eftersom jordens tillstånd är avgörande för alla de andra cirklarna. Närmast innanför bör det mänskliga samhället befinna sig…” och ”den tredje cirkeln, den ekonomiska, borde utgöra endast en aspekt av samhällslivet ” och ”finansen ….endast utgöra ett bland många verktyg i ekonomins tjänst.”
Jag tänker på det när jag nås av ett youtube-klipp med Claes Eriksson som jag tycker illustrerar den här vinkeln på ett bra sätt. Jag har ju inte riktigt följt eller helt förstått den här Stockholmsdiskussionen om ”kulturvänstern” men jag tycker att det här är både ”kultur” och ”vänster”. Så som den kultur som försvarar livet alltid är både viktig och nödvändig och radikal (vänster).
Kolla!
PEPPRAT RÖDGRÖNT 