Jag skrev häromdagen om RUT och svartjobben. En artikel i LO-tidningen tog upp en forskningsrapport som visade att det inte alls fanns några belägg för att svartjobben minskat som ett resultat av RUT:s införande sedan 2007. Forskaren Anna Gavanas hade också intervjuat många städare och kunde berätta om de vidriga förhållanden som många hamnar i. Här kommer en artikel av Göran Kärrman som inte handlar om svartjobb, men som belyser de usla förhållanden som forskarna tog upp.  Det är en rapport ur en arbetares synvinkel utifrån ett konkret exempel från Stockholm.

Vilka villkor har RUT?
Mycket har sagts om fördelarna och nackdelarna med RUT, särskilt när det gäller RUT som städhjälp. Men sällan eller aldrig talas det om villkoren för de personer som gör själva arbetet. Det här är ett exempel från ett Stockholmsföretag, Balanzen, som bl a erbjuder hemstädning. Balanzen är sannolikt varken bäst eller sämst och syftet är inte att peka ut just det företaget, men det får tjäna som exempel eftersom jag råkar känna till det.
Att arbeta hos Balanzen med hemstädning innebär att arbeta på timme. Köper en kund 3 timmar så arbetar man 3 timmar och finns det inte mer arbete den dagen åker man hem. Man har alltså ingen fast anställning och följaktligen ingen som helst trygghet. Företaget strävar naturligtvis efter att sälja så många timmar städning som möjligt och – antagligen – i möjligaste mån ge var och en så många arbetstimmar som möjligt. Det betyder att en städare kan arbeta 3 timmar på ett ställa, 2 på ett annat och 4 på ett tredje samma dag och riskera att åka tvärs över sta´n mellan arbetsplatserna.
För min källa var alla transporter obetald tid de första två åren. Efter en del bråk och eftersom min källa var eftertraktad hos kunderna betalade företaget till slut 1 timme extra varje arbetsdag som ”resetid”.  Lönen var under 2011, 100 kronor i timmen, inklusive semestertillägg. Företaget tillämpade en ”provanställning” som innebar att gratis städa en obeskrivligt stökig lägenhet hos en av företagets ägare.

Min källa erbjöds aldrig svartjobb av företaget (även om det förekom att kunderna gjorde det), men arbetstimmar kunde plötsligt försvinna därför att företaget av en eller annan anledning ville ge dessa till någon annan.  Arbetstimmar försvann naturligtvis om kunderna försvann. Sammantaget innebar detta att arbetstiden i snitt hamnade på omkring 50% och en lön efter skatt på kanske 9-10.000 kronor. Osäkerhet kring antalet timmar gjorde att lönen ibland bara var hälften.
När min källa halkade och skadade en arm och blev sjukskriven vägrade företaget att betala ut sjuklön eftersom ”vi bara betalar för arbetade timmar”. Efter upprepade samtal från en facklig representant från Kommunal, kom pengarna slutligen fram, men det var uppenbart att det inte var något som företaget någonsin tänkt sig
Om någon annan av Balanzens anställda får sjuklön vid sjukdom är osäkert, men knappast troligt. De flesta – om inte alla – är invandrare med liten eller ingen kunskap om vad som gäller på svensk arbetsmarknad. Dessutom står de flesta i en absolut beroendeställning till företaget och törs helt enkelt inte stöta sig med cheferna. Att riskera att bli av med arbetstimmar, eller ännu värre jobbet, bara för att man insisterar på några dagars sjuklön är det inte många som är beredda att göra.
Att försörja sig, och kanske en familj, på  på 8- 10.000 är praktiskt taget omöjligt. Alltså måste man ha flera jobb, svarta eller vita, vilket betyder ytterligare resor och mindre tid med den egna familjen. Dvs det som används som ett argument för att skattesubventionera just hemstädning ; ”att få mer tid med familjen”  blir raka motsatsen för den som gör jobbet.
Det finns ingen anledning att tro att just det här företaget skulle vara vare sig bättre eller sämre.  Men exemplet visar ändå att de omskrutna ”arbetstillfällen som skapats genom RUT” ofta är ett osäkert, dåligt betalt jobb där inte ens lagarna på arbetsmarknaden efterlevs.
(För övrigt anser jag att ett arbete som städare är ett långt mer betydelsefullt och samhälleligt nödvändigt arbete än att skriva ledare i borgerliga rikstidningar.

intressant