Här kommer en ny artikel med internationell utblick av Göran Kärrman. Irland genomför de av EU och IMF påbjudna åtstramningspaketen. De är till och med ”bäst i klassen”. Ändå fortsätter nedgången.

Trots det ena åtstramningspaketet efter det andra och trots att Irland av IMF berömts för att man gjort ”exceptionella ansträngningar för att nå sina mål” befinner sig den Irländska ekonomin i fritt fall. Åtstramningspolitiken har hittills inneburit budgetnedskärningar  – utslaget per invånare  – på häpnadsväckande 4.600 Euro (ca 40.000 kronor). Men trots detta – att landet gör allt vad IMF och den Europeiska centralbanken (ECB) beordrat – fortsätter ekonomin att rutscha utför.  Och till skillnad från Grekland – vars likaledes fortsatta nedgång i ekonomin av ECB-topparna förklarats med det folkliga motståndet mot åtstramningspolitiken – har knappt något motstånd ännu registrerats  på Irland.

Ändå pekar allt nedåt.

Om nu det av EU, ECB och IMF omhuldade åtsramningsreceptet är vad som skall rädda det krisande kapitalistiska systemet, varför lyckas man då inte i det land som är ”bäst i klassen”?

Fram till finanskrisen 2008 hade Irland inget budgetunderskott att tala om, ingen ohanterlig utlandsskuld eller ”underliggande underskott” som det brukar heta på borgerligt ekonomiskt fikonspråk. Däremot hade man en enormt uppblåst privat banksektor och det var när den började skaka i samband med finanskrisen 2008, som det hela tog fart. Genom att den irländska regeringen, som länge framhållit den ”framgångsrika irländska finanssektorn” som ett exempel på sin egen förträfflighet, beslöt att ge fulla garantier för banksektorn, ”socialiserade” man i praktiken alla framtida förluster, dvs lade bördan på skattebetalarna för det privata kapitalets spekulationer.

När EU i maj 2010 gjorde sin sk ”stresstest” av de europeiska bankerna klarade sig de irländska bankerna finfint. Mot bakgrund av att IMF gjort en utvärdering av de Isländska bankerna strax innan de kollapsade 2008 – och förklarat dem sunda och friska – är det knappast förvånande. Förvaltarna av det kapitalistiska systemets pulsåder, banksystemet, vill inte att det skall vara sjukt och gör allt för att bevisa motsatsen.

Men den glädjande rapporten om ”stresstestet” hade knappt publicerats innan förlusterna i det irländska banksystemet var så omfattande och regeringens upplåningsbehov för att täcka dem, så stort att man behövde stöd utifrån. Och det är där vi är idag; som ett villkor för stöd till de irländska bankerna, har drakoniska nedskärningar genomförts. Efter valet i februari 2011 styrs landet av en koalitionsregering mellan högerpartiet Fine Gael och det socialdemokratiska Labourpartiet. Trots en viss oro inom Labourpartiet har partiet helt slutit upp bakom nedskärningspolitiken.

Den ekonomiska tillväxt som man påstår ska komma, vägrar att infinna sig. Tvärtom har IMF nyligen skrivit ned prognoserna för 2012 till 1%. Skatteinkomsterna föll och var förra året 875 miljoner Euro sämre än beräknat, i huvudsak genom sämre intäkter från omsättningsskatten. Att folk handlar mindre när de blir arbetslösa, tvingas betala högre skatter och drabbas av lönesänkningar är knappast förvånande.

Samtidigt har statens kostnader för de lån man tagit ökat kraftigt, från 4,3 till 5,4 miljarder Euro.

Men det är inte slut där. Drygt 36% av de som har bostadslån beräknas inte kunna betala dessa i längden, samtidigt som priserna på bostäder sjunkit med i genomsnitt 50%, vilket innebär att många kommer att tvingas sälja sina bostäder och ändå sitta med lån kvar att betala på! Som vanligt är det arbetare, arbetslösa och andra som får betala. Lägger vi till de nedskärningar som IMF, EU och ECB dikterar för länder som Grekland, Portugal, Spanien och Italien och den allmänna ekonomiska kris som snabbt sprider sig inom hela EU-området så är det uppenbart att åtstramningspolitiken bara stärker den nedåtgående trenden.

Försvararna av detta ohållbara och människofientliga system har mycket att förklara!

(Läs mer om hur bankerna hålls under armarna i Benny Åsmans bloggartikel ”Riksbankerna det privata kapitalets kassakista”)

intressant