Den 25 november skrev jag under rubriken ”Occupy och de en procenten i Sverige” om hur klyftorna fortsätter att öka i Sverige. Det var på den utmärkta hemsidan Alliansfritt Sverige som jag hittade statistik från SCB som visade hur de allra rikaste drar ifrån de flesta av oss andra, samtidigt som inkomsterna för de allra fattigaste till och med minskar absolut sett.

De senaste dagarna har dessa uppgifter gått från TT och ut i pressen. I DN kunde man häromdagen läsa att ”Sänkta skatter och ökade kapitalinkomster gör att Sverige dras isär.”

Att ett mer jämlikt samhälle inte bara är önskvärt utan också är bättre att leva i för de allra flesta oss gav boken Jämlikhetsanden många vetenskapliga belägg för. Att ta del av statistik som visar att det går åt fullständigt fel håll sedan länge och att takten bara ökar, gör i alla fall mig sorgsen, men knappast förvånad. Personligen och genom vänner och bekanta upplever jag ju ständigt denna utveckling. Dessutom är den ett resultat av en viss politik som kunnat genomföras på grund av den enorma försvagningen av arbetarrörelsen, vänstern fackföreningarna och faktiskt demokratin i samhället. Så inte är det förvånande. Men ofta i sina konkreta uttryck – som när denna politik drabbar barn och gamla, sjuka eller arbetslösa – skamlig och upprörande.

När man då tar del av finansminister Anders Borgs kommentar till dessa siffror känns det först som om man saknar ord. Så här sa han i DN:

”Vi ska ha ett land som håller ihop och det är naturligtvis besvärande om man ser indikationer på motsatsen” och ” I varje läge ska vi göra det som behövs för att hålla ihop Sverige”.

Besvärande?! Vilket ord! För Borg och hans gelikar är det väl knappast ”besvärande”. Och för dem som drabbas av den förda politiken är nog inte heller ”besvärande” det ord som faller naturligast på läppen.

Eller menar finansministern kanske att det är besvärande att dessa fakta kommer fram? Annars har jag uppfattat det som att man på den borgerliga kanten ansåg att Sverige varit ett alltför jämlikt land och att det är något man vill ”rätta till”.

Aftonbladet skrev igår på ledarsidan att ”Det är Borg som skapar klyftorna”.  Även om det är förenkling – Borg är ju inte ensam och dessutom började klyftorna öka redan under de socialdemokratiska regeringarna – så kan man instämma.

Men det är de”nya moderaterna” som styr. Och Anders Borgs sätt att förhålla sig här visar också det speciella med deras sätt att utöva makt.  På samma sätt har det ju låtiti när han i ord tar bankerna i örat, samtidigt som allting fortsätter och bonusregnen aldrig upphör.

intressant