Häromdagen skrev jag om den s.k. Russeltribunalen som i Sydafrika i början av november ansåg att:

”Israels behandling av palestinierna är institutionaliserad diskriminering, alltså apartheid.”

Jag citerade ärkebiskopen Desmond Tutu  som kände förtvivlan över hur ”unga soldater….brutaliserats av sin uppgift”.

Jag avslutade med att uppmana till att se den prisbelönta dokumentären ”Gazas Tårar” från 2010.  Den visades på svensk TV igår, men kan tyvärr  inte ses på SVT play.

Denna morgon hör jag på nyheterna att de fyra europeiska medlemmarna i FN:s säkerhetsråd (Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Portugal) starkt fördömer Israels beslut att sätta upp nya bosättningar på ockuperad palestinsk mark som ett brott mot internationell lag. Samtidigt läser jag en debattartikel i UNT av Anna Ekström, som bara några timmar efter att filmen Gazas tårar visats på svensk TV, angriper den som lögnaktig och anti-judisk.

Ekström skriver att filmen ”innehåller sanna och närgångna bilder..” men att den blir lögnaktig ”vid klippbordet”. Dessutom ”lyfter den ut judarna” och ”drar en gräns mellan judar och människor”. Hon skriver:

”Det är klippningen och ljudsättningen som får mig att tro att judarna jagar obeväpnade föräldrar och barn.”

Judarna eller den israeliska militären?

Ekström påstår alltså för det första att detta inte alls har skett eller sker. Dessutom menar hon att anklagelsen om detta övervåld riktar sig mot alla judar.

Det militära angreppet under namnet Operation gjutet bly genomfördes av den israeliska militären (IDF) mot Gaza under 22 dagar på vintern 2008-2009. Det genomfördes inte av ”judarna”. Bland judar såväl i som utanför Israel finns det olika uppfattningar både om detta krig och om staten Israel och dess politik. Här i Sverige har vi t.ex. personer som Dror Feiler aktiv inom Ship to Gaza, folkmusikförmedlaren och fredskämpen Izzy Young eller Lennart Grosin aktiv inom organisationen judar för israelisk-palestinsk fred. I Israel har vi personer som Uri Avnery i den israeliska fredsorganisationen Gush Shalom eller Michael Warschawski på Alternative Information Centre. Blanda alltså inte ihop korten. Angreppet utfördes av den israeliska armén på order av Israels regering, INTE av ”judarna”.

Har det inte hänt?

Men var det då inte fråga om ett fruktansvärt övervåld främst mot obeväpnade föräldrar och barn? Att under kriget få ut rapporter från vad som hände var inte lätt, bland annat därför att den israeliska regimen förhindrade det. Men två norska läkare, Erik Fosse och Mads Gilbert, som befann sig i Gaza, lyckades få ut sms om blodbadet och har senare också skrivit om det. Israeliska soldater vittnade också genom organisationen Breaking the silence om övervåldet. I läkartidningen skrev en mycket stor grupp av läkare under upprop där de bland annat sa:

”Vi svenska läkare protesterar mot Israels fega och inhumana militära angrepp som systematiskt lemlästar och dödar palestinier inklusive barn och kvinnor på den avstängda Gazaremsan. Något försvar för ett sådant övervåld kan inte finnas. Genom att försvåra humanitära medicinska insatser gör ockupanten det omöjligt för läkare som arbetar i området att följa den medicinska etiken om att göra gott, bota, lindra och trösta.”

Men detta har tydligen inte alls hänt enligt Ekström.

PS: Det är av flera skäl viktigt att säga att antisemitismen eller judehatet inte upphört och att vakthållning mot den är lika viktig nu som förr. Men vi ska heller inte blanda ihop alla som definierar sig som judar med den israeliska staten.  Det är varken ett sätt att nå fred och rättvisa eller för den delen en hjälp i kampen mot antisemitismen.

intressant