Sydafrika var ju precis värd för den 17:e internationella klimatkonferensen. Ungefär en månad tidigare samlades där en annan internationell konferens, nämligen ”International War Crimes Tribunal” eller Russeltribunalen som den också brukar kallas. Men detta möte har det varit obehagligt tyst om i svenska medier, förutom en del mindre tidningar som Fib, Fria Tidningen  eller Internationalen samt en bra rapport av Disa Håstad på Utrikespolitiska Institutet.

Sydafrika plågades ju länge av apartheid, alltså institutionaliserad diskriminering.  Detta behandlades vid tribunalen då man synade Israels behandling av palestinierna. Man kom fram till att den israeliska politiken är en apartheid-politik. Bland annat sa man så här:

”Israels behandling av palestinierna är institutionaliserad diskriminering, alltså apartheid. Det är ett brott mot mänskligheten, förbjudet i internationell lag. Vi hemställer att Israel slutar med detta och Israel måste också betala skadestånd till dem som drabbats.”

En av dem som deltog i konferensen var ärkebiskopen Desmond Tutu som själv levt under och kämpat mot apartheid. Han sa bland annat:

”Jag är rädd för vad israelerna gör mot sig själva. Jag känner förtvivlan då jag vid besök i Israel vid vägspärrarna ser det samma som hände hos oss: unga soldater som brutaliserats av sin uppgift och som har makt att bestämma om en havande kvinna ska få åka vidare till sjukhus eller ej.”

Ett av vittnesmålen gavs av Haneen Zoabi, palestinska som är medlem i Knesset, Israels parlament. Hon förklarade att hon och de andra 1,2 miljonerna israeliska araber är ett bevis för att problemet är ockupationen. Hon och de andra ses nu som ett säkerhetshot sedan 2007. Eftersom israelerna vill ha en judisk stat begår de värre brott än apartheid, ansåg hon: etnisk rensning.

Minuterna efter det att hon slutat tala kom meddelandet att Israels regering rekommenderat Knessets etiska kommitté att beröva Haneen Zoabi hennes israeliska medborgarskap.

Gazas tårar

Den 20 december visar SVT Vibeke Løkkebergs prisbelönta dokumentär ”Gazas Tårar” från 2010. I filmen får man följa tre barn; Yahya, Rasmia och Amira, som förlorat sina hem och som så många palestinska barn lider av posttraumatisk stress på grund av vad de tvingats bevittna

Se den på tisdag och berätta om den för dina vänner.

intressant