Under en lång tid har Sveriges smygande anslutning till Nato pågått. Det har skett genom flera steg som till exempel:

•  Avskaffandet av värnpliktsarmén.
•  Omvandlingen av krigsmakten till internationell insatsstyrka
• Ett flertal gemensamma militärövningar med Nato
• Aktivt ingripande med trupp under ledning av Nato och USA
• Deltagandet i Nato:s stridsinsats mot Khadaffi

Och så vidare…

Mer om detta kan du läsa t.ex. på ”Stoppa smyganslutningen till Nato”.

Ännu ett litet exempel

I UNT söndagen den 11 december kunde man läsa en artikel som belyser ytterligare en aspekt av detta. Under rubriken ”Bloggare stoppad – försvaret vill inte diskutera brister i luftförsvaret” berättar man om försvarsdebattören och majoren Peter Neppelberg som tagit upp kritik mot ”brister i luftförsvarets möjligheter att kommunicera, leda och samverka.”

Peter Neppelberg är inte på något sätt kritisk till det han kallar ”samarbete med andra försvarsmakter inom Nato” men menar att sättet som det genomförts på innebär att den svenska krigsmakten ”tappat viktiga förmågor. I praktiken är vi beroende av Nato och kan inte operera självständigt.”  Det vill han göra ”folket och alla politiker…medvetna om”. För som han säger: ”Det är vad demokrati borde innebära.”

Mer specifikt handlar det här enligt Neppelberg bland annat om  ”bristen på ett krypterat radaridentifieringssystem som gör det möjligt att skilja på vän och fiende.”

Låter ju minst sagt allvarligt om krigsmakten inte kan skilja på vän och fiende.

Det handlar också om att ”den interoperabla utrustning som svenska försvaret använder kommer från Natoländer, och bara kan användas med krypton och kryptonycklar som följer med de amerikanska systemen. Det innebär att det svenska försvaret inte kan begränsa tillgängligheten till den information som förmedlas i de egna lednings- och radiosystemen, även om informationen gäller enbart svenska förhållanden.”

Svensk krigsmakt kan alltså inte – ens om man vill – bevara den egna informationen om svenska förhållanden!

 intressant